Skratt och tårar
Så var dagen äntligen här. Den sista dagen i grundskolan. Igår avklarades avslutningsmiddagen för alla nior och vi hade jättekul med god mat, dans i otakt och underbara vänner!
Imorse blev jag upphämtad av Matilda och hennes pappa och syster då jag på morgonen insåg att jag inte ville cykla genom en halv storm. Först samlades vi vid Kalmar Teater där rektorn höll tal och kören sjöng. Sedan fick alla i sjuan och åttan gå hem medans vi nior gick tillbaka till skolan.
I klassrummet fick vi våra betyg och en skiva med ett bildspel från våra år på Södra Skolan. Och Olivia höll ett tal som fick nästan hälften av klassen att börja gråta. Superlämpligt, eftersom vi därefter skulle ställa oss på trappan och sjunga låten "Love" som vi övat in under veckan. Sedan fick vi gå in igen innan vi sprang ut hela klassen. Och efter många kramar och tårar var det slutligen dags att bege sig hemåt.
Jag måste bara säga att de här tre åren har varit så fantastiskt underbara. Har man en deppig dag så blir den genast bättre när man kommer till skolan och träffar sina vänner. Och lärarna har gjort allt för att göra lektionerna så roliga och lärorika som möjligt. Jag är så glad att jag har fått gå igenom de här åren med er, 9c, med många roliga stunder, och i de tuffare tiderna har alla stöttat varandra! Så tack alla, som har gjort de här tre åren så otroligt bra!
Imorse blev jag upphämtad av Matilda och hennes pappa och syster då jag på morgonen insåg att jag inte ville cykla genom en halv storm. Först samlades vi vid Kalmar Teater där rektorn höll tal och kören sjöng. Sedan fick alla i sjuan och åttan gå hem medans vi nior gick tillbaka till skolan.
I klassrummet fick vi våra betyg och en skiva med ett bildspel från våra år på Södra Skolan. Och Olivia höll ett tal som fick nästan hälften av klassen att börja gråta. Superlämpligt, eftersom vi därefter skulle ställa oss på trappan och sjunga låten "Love" som vi övat in under veckan. Sedan fick vi gå in igen innan vi sprang ut hela klassen. Och efter många kramar och tårar var det slutligen dags att bege sig hemåt.
Jag måste bara säga att de här tre åren har varit så fantastiskt underbara. Har man en deppig dag så blir den genast bättre när man kommer till skolan och träffar sina vänner. Och lärarna har gjort allt för att göra lektionerna så roliga och lärorika som möjligt. Jag är så glad att jag har fått gå igenom de här åren med er, 9c, med många roliga stunder, och i de tuffare tiderna har alla stöttat varandra! Så tack alla, som har gjort de här tre åren så otroligt bra!
Kommentarer
Trackback
